Hur ställs diagnosen KOL?

Att ställa diagnos

KOL-diagnosen baseras på en triad bestående av riskfaktorer, symtom och kronisk luftvägsobstruktion verifierad med dynamisk spirometri. Om tillgången till spirometri är otillräcklig kan screening med FEV1/FEV6-mätning (så kallad minispirometri) göras hos rökare och ex-rökare med luftvägssymtom.

Om KOL misstänks utifrån riskfaktorer och symtombild ska luftvägsobstruktion bekräftas med dynamisk spirometri. Värden efter bronkdilatation ska användas. För närvarande används den fasta kvoten mellan FEV1 och FVC. När FEV1/FVC är < 0.7 anses luftvägsobstruktion vara bekräftad. Man bedömer sedan svårighetsgrad baserat på FEV1-värdet, symtombild och risk för exacerbationer (enligt GOLD). Se vidare Bedömning av sjukdomens svårighetsgrad. 

Bronkdilatationstest (så kallat reversibilitetstest) krävs inte längre för att ställa diagnos. Testet kan visa signifikant svar på luftvägsvidgande läkemedel (ökning av FEV1 ≥ 12% och 200 ml eller ökning av FVC ≥ 12% och 200 ml. Svar på luftvägsvidgande läkemedel är vanligt både vid astma och KOL men vid KOL finns en kvarstående obstruktion (FEV1/FVC < 0.7) efter bronkdilatation.

Förutom noggrann anamnes, inklusive riskfaktorer, symtom och spirometri bör följande ingå i initial utredning av misstänkt KOL:

  • Lungröntgen eller datortomografi.
  • Provtagning – blodstatus inklusive eosinofila granulocyter, NT-pro-BNP. Hos yngre patienter och vid misstänkt heriditet bör kontroll av alfa-1-antitrypsinbrist göras.
  • Perifer syremättnad (SpO2) i vila.
  • Vikt och längd för uträkning av BMI.

Vid misstanke om KOL bör också differentialdiagnostiska överväganden ingå. Vanliga differentialdiagnoser till KOL är astma, bronkiektasier, hjärtsvikt, idiopatisk lungfibros, lungcancer, övriga lungsjukdomar.

Se även flödesschema i Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp – KOL Vårdförlopp KOL 2.0 för vidare förklaring.

Lungfunktionsundersökning

Spirometrin genomförs av personal som har utbildning avseende utrustning och procedur. Filmen spirometri visar hur undersökningen genomförs.

  • Längd och vikt noteras innan mätningen.
  • Personen som undersöks får sätta sig på en stol, sitta med båda fötterna i golvet och med rak rygg.
  • En näsklämma används vid alla manövrar.
  • Personen instrueras att andas in allt vad hen kan (fylla lungorna helt med luft), fästa tänder och läppar över munstycket till spirometern, därefter blåsa ut luften så fort det går och sedan fortsätta blåsa (tömma lungorna).
  • Denna procedur utförs totalt tre gånger (om tekniken är bra, annars kan det bli fler) och man använder det bästa värdet.
  • Reversibilitetstest görs för att skilja på om det är astma eller KOL. Personen får då inhalera en snabbverkande luftrörsvidgande medicin, vänta 15-20 minuter och sedan göra om spirometrin igen. 
  • Om lungfunktionen återgår till normal så är det tecken på astma. Om obstruktiviteten kvarstår är det tecken på KOL.

Spirometrikurvor

Det är alltid bra att låta personen få titta på resultatet av sin spirometri, det vill säga de kurvor som hen blåst. Det kan öka förståelsen för hur lungorna påverkas och vilka konsekvenser det kan ha för personen.

  • Vid en normal spirometri (streckad linje på figuren) ser man ett högt flöde från början som sedan sjunker ju mer luft man andats ut ända tills manövern är klar.
  • Vid en luftvägsförträngning (röd heldragen linje) ser man ett minskat maximalt flöde och sedan en fortsatt snabb minskning av flödet så att man får en karakteristisk form på kurvan.
  • Om man efter inhalation av luftrörsvidgande medicin (svart heldragen linje) inte förändrar kurvan så mycket är det ett tecken på att man har KOL.

Sidan uppdaterades senast 2023-10-17