Effekter av träning vid KOL

Fysisk träning ger förbättrad fysisk kapacitet

• Konditionsträning (aerob träning) och muskelstärkande övningar leder till att personer med KOL kan utnyttja sin lungfunktion mer effektivt och därigenom förbättra sin fysiska kapacitet. Träningen leder däremot inte till en förbättrad lungfunktion.

• Gång-, cykel- och bassängträning leder till förbättrad fysisk kapacitet.
• Gångträning ger den största förbättringen på gångsträckan
• Muskelstärkande fysisk aktivitet för armar och ben leder till ökad muskelstyrka och muskeluthållighet
• Träning av balans i stående och gående leder till förbättrad balans.

 

Fysisk träning ger förbättrad livskvalitet

Konditionsträning och fysisk aktivitet förbättrar livskvaliten genom att:

• Minska andfåddhet.
• Minska trötthet.
• Minska nedstämdhet.

Fysisk träning minskar riskerna vid exacerbationer

Anpassad aktivitet/träning i direkt anslutning till exacerbationen minskar risken för inläggning/återinläggning på sjukhus samt ökar fysisk kapacitet och livskvalitet. Bör erbjuda ledarstyrd konditions- och styrketräning i direkt anslutning till akut exacerbation.

Minskar fysisk träning risken att dö i förtid?

Det är rimligt att anta att en ökad nivå av fysisk aktivitet har en positiv påverkan på mortalitet, eftersom aktivitetsnivån är den starkaste predikatorn för mortalitet. Det har dock inte studerats vilket gör att vetenskaplig kunskap saknas.

 

Flera faktorer gör det viktigt för personer med KOL att vara aktiva och träna

Personer med KOL är mindre fysiskt aktiva än jämnåriga friska och mindre fysiskt aktiva än personer med andra kroniska sjukdomar. Kombinationen KOL och låg fysisk aktivitetsnivå ökar risken för inläggning på sjukhus för KOL-relaterade problem. En låg fysisk aktivitetsnivå är den faktor som starkast predicerar mortalitet.

Personer med KOL har nedsatt fysisk kapacitet och syreupptagningsförmåga redan vid lindrig sjukdom. Även andra delar av kroppen är ofta påverkade och det är vanligt med:

• Nedsatt skelettmuskelstyrka och muskulär uthållighet som följd av metabola och strukturella förändringar i muskulaturen.
  • Vanligen störst nedsättning av muskelstyrka i benen.
  • Nedsättningen av muskelstyrka i armarna har betydelse för förmågan att klara dagliga livets aktiviteter.
• Nedsatt led- och muskelrörlighet i nacke, bröstkorg, skuldra och bål orsakat av hyperinflation, förändrat andningsmuskelarbete, inaktivitet och förändring i hållningen.
• Nedsatt balans och en ökad risk att falla jämfört med friska jämnåriga.
• Exacerbationer som kan skapa behov av sjukhusvård och resultera i nedsatt fysisk kapacitet.