Principer för läkemedelsbehandling


Symtomen styr val av underhållsbehandling vid KOL

Underhållsbehandlingen vid KOL ska vara anpassad efter grad av symtom, benägenhet för exacerbation och lungfunktionsnedsättning. Symtomen värderas med en validerad symtomskala som CAT (rekommenderas i första hand) eller CCQ. mMRC kan användas som komplement till CAT eller CCQ.  Texten och bilden visar underhållsbehandling vid KOL och är hämtad ifrån Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation för KOL (2015).

Alla patienter med KOL-diagnos:

  • Rökstopp, vaccination, nutritionskontroll, fysisk aktivitet/träning. Bedöm och behandla samsjuklighet och kardiovaskulära riskfaktorer.

Patienter med lindriga eller sporadiska symtom och FEV1 ≥ 50 % av förväntat normalvärde:

  • Överväg behovsmedicinering med kortverkande bronkdilaterare.
  • Patienter med exacerbationer har oftast symtom. För det fåtal patienter med exacerbationer och FEV1 ≥ 50 % av förväntat normalvärde, vilka inte uppfyller kriterier för betydande symtom, väljs i första hand LAMA och i andra hand LABA + LAMA.

Tänk på att instruera om, träna och följ upp inhalationsteknik

För att läkemedel som inhaleras ska få så god effekt som möjligt är det viktigt att inhalationen görs på rätt sätt. Inhalationsteknik bör instrueras, tränas och följas upp vid uppföljningar.

Patienter med betydande symtom (CAT ≥ 10; CCQ ≥ 1,0; mMRC ≥ 2) och/eller FEV1 < 50 % av förväntat normalvärde:

  • I första hand ges underhållsbehandling med långverkande bronkdilaterare. Vid val av långverkande bronkdilaterare förordas:
– Långverkande antikolinergikum vid övervägande exacerbationsanamnes.

– Långverkande beta-2-agonist med 24-timmarsduration i fall med få eller inga exacerbationer där symtom är dominerande.

– Vid otillräcklig effekt på symtom kan kombinationsbehandling av långverkande antikolinergika och långverkande beta-2-agonist prövas.

  • Till patienter med FEV1 < 50 % av förväntat normalvärde som inte har exacerbationer, men där symtomkontroll inte uppnås med kombinerad behandling med långverkande beta-2-agonist och långverkande antikolinergikum, kan kombinationsbehandling med inhalationssteroid och långverkande beta-2-agonist provas.
  • Vid exacerbationsproblematik och betydande symtom trots behandling med långverkande bronkdilaterare rekommenderas kombinationsbehandling med inhalationssteroid och långverkande beta-2-agonist.
  • Vid exacerbationer och otillräcklig effekt på symtom och/eller exacerbationsfrekvens med kombinationen inhalationssteroid och lång-verkande beta-2-agonist, kan tillägg av långverkande antikolinergikum prövas.
  • Vid upprepade exacerbationer (≥ 2/år), FEV1 < 50 % av förväntat normalvärde samt ökad slemproduktion (kronisk bronkit) trots behandling enligt ovan: Tillägg med roflumilast.


Sidan uppdaterades senast: 2018-02-23