DEL 1A - Fakta om KOL

Välkommen till KOL-utbildning och till KOLwebben.se

 

Denna utbildning riktar sig till hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar med KOL-patienter. 

I del 1A kommer vi att gå igenom fakta om KOL inklusive:

  • Symtom
  • När bör KOL misstänkas
  • Vad händer i lungorna vid KOL
Delen avslutas med en frivillig kunskapstest som du kan ta del av om du vill. Du ser testresultatet på en gång. 

Det finns mycket den kommunala sjukvården kan göra för att förbättra prognosen och livskvalitén för personer med KOL.

Idag finns stark evidens för att icke-farmakologiska insatser, i tillägg till effektiv farmakologisk behandling, har avgörande betydelse för prognos och livskvalitet vid KOL. Insatser som stöd för rökstopp, gångtest, fysisk träning, patientutbildning, nutrition och interprofessionell samverkan prioriteras därför högt av Socialstyrelsen.

Flertalet av de som beräknas ha KOL har inte fått någon diagnos än och screening för KOL är högt prioriterat i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för Vård vid astma och KOL.

1. Vad är KOL?

KOL står för kroniskt obstruktiv lungsjukdom och är en av våra vanligaste folksjukdomar. Drygt 500 000 svenskar beräknas ha KOL och sjukdomen orsakar mycket lidande för de personer som drabbas samt medför stora kostnader.

KOL är en inflammationssjukdom oftast orsakad av rökning

Tobaksrök och andra luftburna agens utövar direkt skadlig effekt på luftvägar och lungvävnad och ger dessutom upphov till inflammation som vid upprepad exponering blir kronisk. Sjukdomen orsakas av inflammationsceller i luftrör och lungvävnad.

KOL karaktäriseras av luftvägsobstruktion

som ger en sänkt FEV1/FVC-kvot vid spirometri. En luftvägsobstruktion innebär att motståndet i luftvägarna är ökat vilket gör att flödet blir försvårat. Luftvägsobstruktionen vid KOL är orsakad av strukturella förändringar i de små luftrören (bronkiolit) och destruktion av lungvävnad (emfysem). Dessa förträngningar och kollapsen av lungvävnad skapar flödeshinder vilket märks framförallt på utandningen.

FEV1, den maximala volymen man kan andas ut under den första sekunden vid en forcerad utandning, påverkas negativt av det ökade motståndet. FVC, som är ett mått på den största volym en person kan andas ut i en forcerad utandning, kan också vara påverkat vid KOL men inte lika mycket som FEV1. Det innebär att kvoten FEV1/FVC blir ett mått på obstruktivitet och kommer att vara sänkt vid KOL. En sänkt FEV1/FVC-kvot används också som ett diagnostiskt kriterium för KOL.

Luftvägsobstruktionen är kronisk och normaliseras inte spontant eller efter behandling

Vid ett så kallat reversibilitetstest utförs spirometri före och efter inhalation av luftrörsvidgande medicin. Om luftvägsobstruktionen är reversibel normaliseras eller förbättras den avsevärt vid tillförsel av luftrörsvidgande läkemedel. FEVkan förbättras vid KOL men om förbättringen är så stor att värdena normaliseras så talar det mot diagnosen KOL. För att ställa diagnosen KOL ska spirometri med reversibilitetstest göras.

Progressionstakten varierar
Sjukdomens progression, mätt som årlig försämring av FEV1, varierar avsevärt.

 


2. Symtom

Att KOL är en multifaktoriell sjukdom märks på de symtom och den samsjuklighet som utmärker sjukdomen. Nedan beskrivs vanliga symtom vid KOL. Det är svårt att dra en tydlig gräns för vad som är symtom på KOL och vad som är samsjuklighet. Du kommer att lära dig mer om samsjuklighet senare i utbildningen. 

 De vanligaste symtom vid KOL är:

  • Dyspné
  • Hosta och upphostningar
  • Trötthet och koncentrationssvårigheter

Dyspné

Det allra vanligaste symtomet är dyspné (andnöd, andfåddhet). Dyspné uppkommer först vid måttlig fysisk ansträngning, och i senare skede vid allt lättare aktiviteter. Dyspné är det symtom som mest påverkar livskvaliteten hos personer med KOL. En ökande dyspné kan leda till att man undviker aktiviteter med social isolering och förlust av tidigare sociala roller och ytterligare försämring som följd.

Hosta och upphostningar

Hosta är ett vanligt första symtom vid KOL. Vid lindrig KOL är hostan ofta mest påtaglig på morgnarna och man kan normalt hosta sig ren från slem. Vid svårare KOL kan hostan ge problem även under dagarna.

Slemmet är i början ofta ofärgat (klart) men kan med svårare sjukdom bli mer vitt och grått. Färgen kan även ändras i samband med exacerbationer. Att slemmet ändrar färg ska ses som ett observandum eftersom det kan vara ett tecken på en exacerbation (går då mer mot grönt). Alla personer med KOL har dock inte slem, inte ens i samband med exacerbation.

Trötthet och koncentrationssvårigheter

Trötthet (fatigue) är vanligt vid KOL och upplevs av många som ett av de värsta symtomen. Tröttheten kan upplevas på många sätt; som allt från bentrötthet till att vara trött, utmattad eller helt tömd på energi.

Ömhet i bröstkorgen

Vid svårare KOL kan man även ha smärtor eller ömhet i bröstkorgen. Smärtan beror inte på själva lungsjukdomen utan på att bröstkorgen och bröstkorgsmuskulaturen är påverkad av långvarig hosta.

  


 

 3. När bör KOL misstänkas?

KOL bör misstänkas när en person, äldre än 40 år, som har exponerats för luftrörsskadliga ämnen, främst cigarettrök, uppvisar något av följande:

  • Luftvägssymtom som hosta, sputumproduktion, andfåddhet och/eller pip i bröstet.
  • Återkommande bronkitepisoder eller långvariga förkylningar.
  • Andfåddhet vid ansträngning och nedsatt prestationsförmåga.
  • Lungröntgenbild som inger misstanke om KOL.
  • Hjärt-kärlsjukdom.
 Du kommer att få lära dig mera om hur KOL diagnosen ställs senare i utbildningen. 


 

4. Vad händer i lungorna vid KOL?

 

Här kan du se en film om hur andningen fungerar med friska lungor och vid KOL. 

 

 

 

Inflammation

Sjukdomen uppstår till följd av inverkan av de inflammationsceller som påvisas i luftrör och lungvävnad hos personer med KOL. Den vanligaste orsaken till ansamling av inflammationsceller är den retning som tobaksrökning ger upphov till. Även annan exponering som rök, damm, gaser på arbetsplatser och förbränningsgaser inomhus i primitiva bostäder som saknar effektiv rökgasavledning har betydelse för sjukdomens utveckling.

Luftvägsobstruktion

Med luftvägsobstruktion menas att motståndet mot luftflödet i lungorna är ökat så att flödet blir försvårat. Detta gör sig mest gällande under utandning. Den bronkiolit som ligger bakom KOL leder till att perifera luftvägar förträngs och emfysemet ger nedsatt elasticitet i lungorna och ökad kollapstendens hos luftrören under utandning. Båda dessa fenomen ger upphov till flödeshinder.

Bronkiolit 

Bronkiolit och emfysem orsakar de strukturella förändringar i perifera luftvägar och lungparenkym som ligger bakom det karakteristiska lungfunktionsbortfallet vid KOL. Den kroniska inflammationen i perifera luftvägar (bronkioler och små bronker) startar tidigt. Den upprepade exponeringen leder till kronisk inflammation som ger återkommande skador i luftvägarna med åtföljande reparationsprocesser. Som bilden bronkiolit visar leder reparationsprocesserna till en förträngning av lumen och fysiologiskt till en mer eller mindre irreversibel lurfvägsobstruktion.

 



 


Bronkiolit. Till vänster är en bild på en frisk bronkiol. Till höger är en bronkiol som drabbats av bronkiolit som hos en person med KOL. Slemhinnan är förtjockad, svullen och produktionen av slem är ökad. Det leder till mindre diameter i luftvägen och därigenom svårare för luften att passera.




Emfysem. Bilden till vänster visar friska lungblåsor med hela väggar i varje blåsa och bibehållen elasticitet. Bilden till höger visar del av lunga som drabbats av emfysem, där väggarna mellan lungblåsorna gått sönder och elasticiteten minskat.

Emfysem innebär att väggarna i lungblåsorna går sönder och större emfysemblåsor bildas. Bilden med emfysem visar friska lungblåsor samt emfysem. 

Följderna av emfysem är att det blir mindre yta där syre och koldioxid kan transporteras mellan lunga och blod. Även elasticiteten i lungan minskar och små luftvägar kan stängas av.

Bronkiolit och emfysem gör det svårare att andas

Bronkiolit leder till svullnad, slembildning och ärrbildning som ger förträngningar i luftvägarna. Emfysem leder till minskad elasticitet i luftvägarna. Allt detta ger en försvårad utandning. Obstruktiviteten kan behandlas med luftrörsvidgande mediciner men försvinner aldrig helt.

Eftersom det är svårt att andas ut, stannar gammal luft kvar i lungan och hindrar ny syrerik luft att nå blodet. Konsekvensen är att man lättare blir andfådd och kan uppleva andnöd. Hos vissa patienter dominerar emfysem och hos andra dominerar bronkioliten vilket leder till att personer med KOL varken påverkas på samma sätt eller svarar på behandling på samma sätt.

 

Klicka här för att testa dina KOL-kunskaper

 

Klicka här för att fortsätta till nästa del- 1B

 


Sidan uppdaterades senast: 2018-01-25